Dansar fram

En vän la in ett gott ord, en viktig själ tog ett beslut att försöka, en möjlighet gavs och massor av dörrar öppnades. Ett försök, ett till, "snart är du en stammis". Det är skönt när man ibland bara kan flyta med strömmen, och ändå finna att man kommer någon vart.

Den där lyckan, den där kraften. Att veta att om det kommer motstånd då är de värda att kämpa emot. Att veta att det jag slåss för är värt att slåss för. Att tro att jag kan, att jag är värd att göra min röst hörd. Jag har väntat så länge, velat men inte kunnat, försökt men inte orkat, men nu är det dags, jag känner det i hela kroppen. Gör er redo folket, det blåser upp till storm. Äntligen är det dags för vad världen väntat på.

Detta abstrakta, konstiga, som kan verka nästintill omöjligt ibland, att finna förståelse.
Ibland behövs kunskap för att finna förståelse,
ibland är kunskapen så hemsk att ta till sig att den bara försvårar försöket att förstå.
Ibland ska man inte förstå, allt behöver inte godkännas och ges anledningar för,
men ibland är det livsviktigt, och kanske just de gångerna är det som jobbigast att ta till sig.

Förändringar, ändringar, korrigeringar, förbättringar. Ibland behöver man göra om det som inte är ritkigt bra. Ibland behöver man lyxa till det för sig med något nytt. Ibland behöver man våga göra det som man själv vet är nödvändigt, även om andra tycker att det är bra som det är och inte förstår varför man vill göra om saker. Ibland vet man bäst själv. Och ibland har man rätt att vara ung och dum. Det är tid för förändring.

armar, kinder, värme och vänskap.
Tänk att tiden kan gå och vi bara kommer närmare varandra.

Jag tycker om fart och fläkt. Inte stress, inte att vara pressad, men effektivitet. Att ta ett jobb som ingen annan tar på sig därför att tiden är kort, att anta utmaningen och anstränga sig ut i det yttersta för att göra något riktigt bra. Att klura och vrida och vända och sedan lyckas med något riktgit snyggt. Att springa med vinden, samtidigt som tankarna gror.

Flickan, foten, stranden,
hon leker med sina tår i sanden.
Solen strålar, någon säger något kul,
hon skrattar och tindrar med ögonen.
Det kan kännas så bra, för en stund,
ifall man får komma ut och få lite luft,
kan kännas så skönt på något vis,
att få lite andrum.