Konfirmationsminnen
När jag konfirmerats skapade jag en bok om konfirmationslägret fylld med bilder, ditker, fastklistrade saker jag hade med mig från lägret och en massa annat vackert. Nästan en tredjedel av boken är fylld av ett kapitel som heter Hanna. För det var under det lägret som jag lärde känna Hanna, min Hanna.
Hon gör mig så otroligt lycklig varenda dag. Står bredvid mig när det är enkelt, och när det är svårt. Hon är alltid med i mina tankar, och den första jag vänder mig till när det är något. I det kapitlet hittade jag en sida fylld med påklistrade stjärnor, vackra stjärnor i silver och där står:
Det här är Hanna,
min stjärnhimmel.
Mina ljus i mörkret!
När ingen annan når fram,
når hon fram.
När ingen annan når in,
för hon det.
När ingen annan står bredvid,
gör hon det.
När ingen annan vet,
har hon förstått.
Finns här för dig för alltid Hanna!
Agnes, min Agnes <3 jag blir alldeles tårögd när jag läser, så glad och lycklig! Jag älskar dig av hela mitt hjärta, jag har aldrig, och tror aldrig att jag kommer, älska en vän mer än vad jag älskar dig!
