Dansar fram

Dina grova, varma händer som så ömt kan hålla om. Likt en skör vas håller du min midja.
Och ditt lite haltande sätt att ta dig fram, som om du stundvis glömmer hur man gör.
Som om du är rätt van vid att ramla. Tills dess någon erbjuder dig dansgolvet. Sen flyger du fram med de lenaste stegen.
Och du har sådan pondus när du går in i ett rum. Stor, säker och med ett skratt väntande under läpparna. Orädd tar du för dig, och alla skrattar de åt dina skämt. Det är lätt att tro att du alltid är så kaxig. Men så sitter du ihopkrympen i en fåtölj och ser på mig med rädda ögon, du säger "jag har saknat dig så mycket".
Det är så lätt att bara se din tuffa yta. Att för en stund glömma din mjuka insida. De där ögonen som kärleksfullt ser på mig på morgonen. Det är så lätt att glömma hur bräcklig du är när du arg skriker ut din hat mot orättvisa. Det är så lätt att glömma rädslan bakom.

Eller när du omringad av vänner blir centrum på festen och alla verkar tycka att du är precis den killen de skulle vilja ha. Då är det så lätt att bara smälta bak någonstans i hopen och känna sig obetydlig. Så när jag precis har lyckats glömma och allt känns så tungt vänder du dig om bara för en sekund och skickar en blick som frågar om allt är okej. Säger ”jag tycker också att det är mysigare när det bara är vi två”. Och plötsligt minns jag pojken innanför. Pojken som står bredvid mig och håller min hand. Du vänder dig utåt igen och leendet återkommer till mina läppar. Någonstans inuti viskar en röst att du är likadan. Även om det är så lätt att glömma.

Deras kroppar behövde varandra,
deras läppar sökte sin andra hälft.
De har det vackraste som finns,
kärlekens mirakel.

För när de inte är tillsammans
trycker livet hårt om deras axlar,
endast den andres frånvaro
är en korsett som drar åt.

Och när de träffas infinner sig en styrka,
en tro på att inget är omöjligt,
inget alls utom möjligen,
att inte få kyssas just nu.

Deras händer sluter sig om varandra,
han andas mot hennes hals.
Somnar efter långa samtal lutad mot henne,
och i drömmarna smälter de ihop.