Dansar fram

I ett land, på andra sidan havet, står en obetydlig man och blickar ut över förlorade vågor.
gång, för väldigt länge sedan, var havet hans och vågorna var golvet där han dansade.
Då stod han på våran sida vattnet, ung och stark, full av havets kraft.
Knappt vetande att åldern så småningom kommer, att hans öde skulle föra honom bort.
Trots all skilnad fäller han inte längre några tårar. Den frihet han en gång hade känns för overklig för att sakna.
Det enda som ibland får honom att minnas är havet som viskar: jag står oförändrad kvar.