Dansar fram

Det är morgon över staden,
fast det knappt har varit natt.
Jag har vaknat ännu en morgon,
men denna var så annorlunda.

För det första jag såg var honom,
det första jag hörde: hans röst.
Viskade försiktigt i mitt öra,
"god morgon" och log.

Rummets rymd, mörkrets ensamhet,
har liksom aldrig existerat,
när jag känner hans lukt,
ingen morgon kan va bättre.