Att gå förbi
Idag såg jag en gammal vän gå förbi, alldeles intill mig, mindre än en meter ifrån mig faktiskt. Hon såg mig dock inte för hon kollade bort mot andra sidan gatan och jag sa ingenting, jag bara gick förbi.
Det är lustigt för vi stod varandra så nära under så lång tid. Men tiden förändrar människor, tiden förändras och saker avslöjas med tiden som förändrar vår bild av och syn på varandra. Till slut går man förbi varandra på gatan utan ett ord, utan ett leende, utan så mycket som en blick.
Jag blev bara så förvånad. Stum och ledsen, men mest konfunderad. Jag förstod inte riktigt att det hände innan det var över. Så jag stannade på gatan och bara gapade. Bokstavligen stod jag där med munnen öppen och bara stirrade rakt ut i luften, på gatan där hon steg för steg försvann bort.
Ibland är det som tagit slut verkligen slut.
Det är så konstigt att man kan känna någon så bra och sedan helt glida ifrån varandra. Eller kände vi aldrig riktigt den andre? Jag lät en gammal vän gå förbi utan ett ord. Sedan stod jag bara där - chockad.
En gammal dam gick förbi och kollade undrande på mig, hon funderade väl över vad det var som gjorde att jag stod där med öppen mun. Jag sa inget, jag gjorde inget, jag kunde inte ens gå någonstans. Jag bara gapade.
Finns inte det längre som tagit slut?
Det är svårt att tänka att det funnits som inte längre finns. Fanns vi? Jag vet faktiskt inte...
...
Det är lustigt för vi stod varandra så nära under så lång tid. Men tiden förändrar människor, tiden förändras och saker avslöjas med tiden som förändrar vår bild av och syn på varandra. Till slut går man förbi varandra på gatan utan ett ord, utan ett leende, utan så mycket som en blick.
Jag blev bara så förvånad. Stum och ledsen, men mest konfunderad. Jag förstod inte riktigt att det hände innan det var över. Så jag stannade på gatan och bara gapade. Bokstavligen stod jag där med munnen öppen och bara stirrade rakt ut i luften, på gatan där hon steg för steg försvann bort.
Ibland är det som tagit slut verkligen slut.
Det är så konstigt att man kan känna någon så bra och sedan helt glida ifrån varandra. Eller kände vi aldrig riktigt den andre? Jag lät en gammal vän gå förbi utan ett ord. Sedan stod jag bara där - chockad.
En gammal dam gick förbi och kollade undrande på mig, hon funderade väl över vad det var som gjorde att jag stod där med öppen mun. Jag sa inget, jag gjorde inget, jag kunde inte ens gå någonstans. Jag bara gapade.
Finns inte det längre som tagit slut?
Det är svårt att tänka att det funnits som inte längre finns. Fanns vi? Jag vet faktiskt inte...
...
Kommentarer
Postat av: Rickard
Bara för att saker tar slut betyder det inte att de inte funnits. Precis som ett liv, faktiskt har levats, fastän det tar slut.
Trackback
