Dansar fram

Jag skulle vilja gråta. Inte för något speciellt, inte för att trycket är för högt, inte utav någon av alla dessa anledningar som finns att plocka i luften och som är accepterade ursäkter för att gråta. Jag vill inte ursäkta mina tårar, inte be om förlåt för dem, inte förklara dem. Jag vill bara få gråta ut. På någons axel. I någons famn. Inuti någon. Hållen i dens hand. Utan att säga ett ord. För jag känner att jag har floder inuti mig. Inatt är jag full av långa floder och jag vill få tömma ut. Hos någon som inget svarar. Bara håller om. Någon varmare, starkare, kraftigare, säkrare. Någon annan.