Dansar fram

Sedan jag kommit till Berlin har jag bloggat mer än vanligt, men det händer så mycket här varje dag att det känns som om jag inte skriver om någonting av allt som passerar. Vet knappt vart jag ska börja skriva.

 

Det börjar lösa sig nu, pusselbitarna börjar falla på plats, vilket är så otroligt skönt. Denna dag har verkligen varit fylld av ett bra besked och därmed ren lycka. Nu ska det firas med drinnk ikväll och rejäl utgång imorgon.

 

Vad annars? I enlighet med min taktik att inte tacka nej till något som man inte har en bra anledning att säga nej till, så svarade jag ja när två killar från hostlet bjöd ut mig på fika. Det var supertrevligt! De kommer från austalien och har rest runt i Europa i fyra månader och de hade ika många häftiga reseberättelser som jag har.

 

Jag har ätit pumpa för första gången i mitt liv, som jag dessutom tillagat själv. Först förväntade jag mig något sött och mjukt som mango och blev äckligt överraskad, sedan förstod jag att jag skulle se på det som potatis ungefär och då funkade det bra att äta.

 

Ikväll ska jag med min tyska vän Sarah och hennes tyska vänner till en restaurang om vilken jag bara vet att de har "belly button-dancers". Så livet i Berlin är lika oförutsägbart nu som när jag kom och det älskar jag.