En liten berättelse om en förmiddag

Jag sov gott i natt, det gör sån himla skillnad. Gjorde värsta kroppsrenoveringen i morse: tvättade håret, rakade och smörjde in benen, filade fötterna och målade tånaglarna och testade min nya duschtvål som luktar passionsfrukt. Tycker alltid det är lustigt att alla krämer ska lukta som något som man aldrig skulle ha på kroppen, typ passonsfrukt, istället för att dofta som något lite mer naturligt, men den doftar ju gott och det är väl det som räknas med en duschkräm tror jag. Slängde in alla kläder jag har med mig till Berlin (nästan) i tvättmaskinen. Kände mig som mitt finaste jag. Gick till Leopoldplatz och det började spöregna. Kände mig inte längre särskilt fräsch, så länge höll det. Sedan hittade jag ett frukt/grönsaksstånd och köpte fyra äpplen, fyra gula plommon, ett halvt kilo vindruvor, en stor korg champinjoner, tre röda paprikor och fem stora fina tomater. Betalade 45 kronor. Då kändes mitt humör på topp igen. Tog U-bahnen hem och tänkte på hur mycket jag tycker om mitt liv i Berlin. Höll på att gå in i en man som såg hur stort jag log och både började skratta samt log vänligt. Fick mig att le ännu större. Det är verkligen så att leenden sprider sig. Får se om det kan hålla i sig även under jobbet snart...
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0